Hur fungerar ett batteri? Varför startar inte bilen? Vilket batteri passar min bil? Batteriets anatomi Säkerhet och hantering Jämförelse av cyklingskapacitet Montering och påfyllning av VARTA® Powersports AGM Batteritermer, definitioner och ordlista
← Grundläggande information om batterier Transportband med två rader VARTA®-batterier

Hur fungerar ett batteri?

Ett batteri lagrar elektricitet för framtida bruk. Spänning skapas ur den kemiska reaktion som uppstår när positiva och negativa plattor (dvs. två olika material) sänks ned i elektrolytvätska, som består av en blandning av svavelsyra och vatten. I ett typiskt blysyrabatteri ligger spänningen på ungefär 2V per cell, alltså totalt 12V. Elektrisk ström flödar från batteriet så snart det finns en strömkrets mellan de positiva och negativa polerna. En strömkrets uppstår så snart man kopplar ett föremål som kräver ström, exempelvis en radio, till batteriet.

De flesta människor tänker inte på att ett blysyrabatteri alltid arbetar i en konstant upp- och urladdningsprocess. När batteriet kopplas till ett föremål som behöver ström, t ex startmotorn i din bil, kommer strömmen från batteriet. Samtidigt börjar batteriet även att laddas ur.

I den omvända processen har den kemiska skillnaden mellan plattorna återupprättas och batteriet laddas upp igen. Generatorn ser till att strömmen flödar tillbaka. Det sker då du kör ditt fordon utan att någon elförbrukare är aktiverad.

När ett batteri laddas ur blir den kemiska skillnaden mellan plattorna mindre, syran blir svagare och spänningen sjunker. Det kan hända att batteriet blir så urladdat att det inte längre kan leverera tillräckligt med ström.

Du kan ladda upp ett urladdat batteri genom att tillföra elektrisk ström. En full uppladdning återupprättar den kemiska skillnaden mellan plattorna och gör batteriet redo att leverera med full kraft igen.

Den unika upp- och urladdningsprocessen i ett blysyrabatteri gör att energin kan laddas upp och laddas ur om och om igen. Antalet cykler ett batteri klarar visar på batteriets så kallade “cyklingstålighet”.